MIȚÍ, mițesc, vb. IV. Tranz. (Reg.) A mițui. – Din miță.
Sursa: DLRM
(1958)
|
Adăugată de
gall
| Semnalează o greșeală
| Permalink
MIȚÍRE, mițiri, s. f. v. MIȚI. – [DLRM]
Sursa: Neoficial
|
Adăugată de
gall
| Semnalează o greșeală
| Permalink